Aksum – en av antikens fyra stormakter, del 1

I ett av sina verk beskrev den persiska profeten Mani, som levde på 200-talet e.kr., att det fanns fyra stormakter i världen: Persiska riket, Romarriket, Kina och Aksum.

Staden Aksum, belägen i norra Etiopien, hade varit bebodd sedan 400 f.kr. (den finns fortfarande kvar och hör till en av Afrikas längst bebodda städer). Men det strategiska läget gjorde att Aksum från 100 e.kr. växte från ett litet kungadöme till regionens viktigaste handelsplats, som via Röda havet kopplade samman Indien och Kina med Mellanöstern och Europa – ett alternativ till den nordligare Sidenvägen.

Från sitt hem i norra Etiopien och Eritrea utvecklades Aksum till ett regelrätt imperium på 300-talet och kom att innefatta delar av nuvarande Djibouti, Saudiarabien, Somalia, Sudan och Jemen. De utvecklade sitt eget alfabet, ge'ez, var en av de första afrikanska nationerna att gjuta sina egna mynt och har lämnat efter sig några av kontinentens mest spännande historiska konstruktioner.

Redan på 270-talet e.kr. började Aksum gjuta sina egna mynt. De gjordes i guld, silver och brons, och en teori är att guldmynten användes internationellt medan de andra två användes lokalt.

På grund av de få arkeologiska utgrävningar som har gjorts i Etiopien och Eritrea har dessa mynt varit ovärderliga när det gäller att fastställa den kronologiska ordningen på Aksums regenter (den styrande kungen var vanligtvis avbildad på mynten).

Dessa mynt har grävts upp i allt från Jemen, Egypten och Palestina till Grekland och Indien, vilket tyder på mängden varor och kulturer som utbyttes i Aksums hamnar.

På de tidiga mynten syntes, förutom bilder på kungen, religiösa symboler som representerade den polyteistiska religion som dominerade området. Men på 300-talet skulle en religiös konvertering innebära införandet av en ny, idag mer känd, symbol.

Fortsättning i nästa inlägg.

Läs mer: Ethiopia, the Unknown Land: A Cultural and Historical Guide av Stuart Munro-Hay (2002).