Rose Lokissim & kampen för ett fritt Tchad, del 1

François Tombalbaye, det centralafrikanska landet Tchads första president efter 40 år av fransk kolonialisering, avsattes 1975 i en militärkupp. Rebellerna som hade tagit över makten stred sinsemellan innan Hissène Habré till slut kopplade greppet om landet och utropades till ny president 1982.

Omedelbart präglades Habrés ledarskap av tortyr, kidnappningar, våldtäkter och andra brott mot mänskligheten. Samtidigt mottog regimen stöd från USA och Frankrike, som såg honom som en viktig allierad att ställa mot Libyens Muammar Gaddafi. Enligt Human Rights Watch fick Habré både militärt och monetärt stöd från dessa länder, trots att de visste vilka grymheter som pågick i hans diktatur.

En av få existerande bilder på Rose Lokissim.

Men inne i Tchad växte en stark opposition. En som stred för motståndarsidan hette Rose Lokissim. Inte mycket är känt om henne, men hon föddes på femtiotalet, var på åttiotalet en av Tchads få kvinnliga elitsoldater och hjälpte rebellerna genom att smuggla viktiga dokument åt dem.

1984 tillfångatogs hon av Habrés säkerhetspolis, Documentation and Security Directorate, och fördes till det fruktade fängelset Les Locaux. Där placerades hon i en fönsterlös cell, den enda kvinnan bland 60 manliga interner. Rummet bar namnet ”The Cell of Death” eftersom varje dag förde med sig ett nytt dödsfall bland fångarna.

Rose Lokissims medfångar beskrev henne som en otroligt stark individ som, trots att hon utsattes för regelbunden tortyr, var ett moraliskt stöd för de andra. I hemlighet dokumenterade hon även vad som föregick i fängelset, vilka som torderades och vilka som dödades. Dessa meddelanden lyckades hon smugglade ut, så att de kunde nå fångarnas familjer.

Till slut blev hon påkommen och det blev uppenbart att hon var ett hot mot regimen även från fängelset. Den 15 maj 1986 fördes hon därför ur sin cell och avrättades. Hon blev 33 år gammal.

2001 hittades dokument från säkerhetspolisens sista förhör med Lokissim. I dokumentet konstaterades att hon var ”oförbätterlig”. ”Even if I die it will be for my country and my family”, ska hennes sista dokumenterade ord ha varit. ”History will talk of me. I’ll be thanked for my service to the Chadian nation.”

Här ovan finns en sevärd minidokumentär om Rose Lokissim. Missa inte nästa inlägg för att se vad som hände med Hissène Habré.

Läs mer: ”Talking about Rose” av Al Jazeera (2015) & ”Victims Bring a Dictator to Justice – The Case of Hisséne Habré” av Reed Brody (2017).