Cabo Corso – Sveriges afrikanska koloni, del 3

Drottning Kristina, som gav sitt tillåtande till formandet av Svenska Afrikakompaniet och bildandet av Cabo Corso (bild lånad från KIT, 2015).

Kort efter att Sverige år 1650 etablerat kolonin Cabo Corso i nuvarande Ghana byggdes fästningen Fort Karlsborg (se förra inlägget) med hjälp av 169 afrikanska slavar. Nu kunde Sverige på riktigt ge sig in i triangelhandeln.

Problemet var bara att de europeiska stormakterna bevakade sina intressen på Atlanten och kunde stänga ute Sverige som fortfarande saknade en koloni i Karibien. Det gjorde att man inte hade någon marknad för de slavar som skeppades från Cabo Corso, och de kunde inte heller utbytas mot det socker och tobak man så gärna ville importera till Sverige.

Lösningen hittades på en ö utanför Gabons kust, idag känd som São Tomé och Principe. På 1650-talet styrdes ön av portugiserna och präglades av utbredda sockerplantage i behov av nya slavar. Sverige hade hittat sin handlingspartner och under de kommande åren skulle ett par hundra slavar skeppas till ön i utbyte mot bland annat socker.

Illustration av Fort Karlsborg från tidskriften "Historiskt bibliotek" av Carl Silfverstolpe (1879).

Portugisernas behov av slavar på São Tomé och Principe var dock begränsat, vilket hämmade Sveriges intäkter. Samtidigt var konkurrensen i området blodig – svenska handelsfartyg kapades ofta och Holland, Danmark och England stred alla om att öka sitt inflytande i regionen. Cabo Corso kom att många gånger erövras och återerövras.

1663 tvingades Sverige slutligen bort från Västafrika. Cabo Corso togs över av Holland som i sin tur förlorade kolonin till England. Området blev en del av brittiska Guldkusten och styrdes av England ända fram till 1957 då Ghana föddes som en självständig nation.

Totalt antas Sverige ha skeppat omkring 1000 slavar från Cabo Corso. Och Fort Karlsborg står kvar än idag, som en relik från den tiden.

Mer om det i nästa inlägg.

Läs mer: ”När Sverige upptäckte Afrika” av Lasse Berg (1997), ”Handelskompanier och kompanihandel – Svenska Afrikakompaniet 1649 – 1663 – En studie i feodal handel” av György Nováky (1990) och ”Den svenska slavhandelns fader” av Norrköpings-Tidningar (2014).