Den holländska kolonialiseringen av Sydafrika, del 2

Charles Davidson Bells målning av Jan van Riebeecks möte med lokalbefolkningen. Målningen är gjord nästan 200 år efter att Jan van Riebeeck anlänt till nuvarande Sydafrika och reflekterar alltså konstnärens tolkning av hur detta möte såg ut.

Det var år 1652 som Nederländska ostindiska kompaniet byggde en permanent holländsk bosättning i det som idag är Sydafrika.

Ett par år senare hade den etablerats som ett viktigt stopp på resan mellan Europa och Asien. Befolkningen var fortfarande låg och för att mäkta med bosättningens många byggprojekt importerades slavar – främst från Angola och Dahomey (nuvarande Benin), men också från holländska kolonier i Sydostasien.

Castle of Good Hope, en fästning i sten som 1679 ersatte det tidigare ler- och timmerfortet Fort de Goede Hoop som Nederländska ostindiska kompaniets bas i Sydafrika.

Trots det var det lilla samhället inte lönsamt. Lösningen blev att vissa av kompaniets anställda köptes fria från sina kontrakt och tilläts bosätta sig några kilometer inåt landet. Dessa kom att kallas ”free burghers”.

Problemet var att marken de tog i anspråk inte var ledig. Den hade i generationer använts som betesmarker för det lokala KhoiKhoi-folkets boskap. En serie konflikter utlöstes. Khoikhoi-folket svarade på intrånget genom att fördriva free burghers från några av deras nyetablerade gårdar samt stjäla deras boskap.

Den spända stämningen till trots nåddes en överenskommelse i april 1660. Khoikhoi-folket fick behålla det stulna boskapen och slapp repressalier. I gengäld accepterade de att holländarna fick rätt till marken de lagt beslag på.

Överenskommelsen skulle få förödande konsekvenser för den sydafrikanska ursprungsbefolkningen. För det var nu fritt fram för holländarna att förvandla bosättningen till en fullfjädrad koloni. Mer i nästa inlägg.

Läs mer: "A History of South Africa" av Leonard Thompson (2014) och ”The Shaping of South African Society, 1652-1840” av Richard Elphick och Hermann Giliomee (2014).