Drottning Nzinga – en angolansk folkhjälte

Drottning Nzinga, avbildad av litografen François Villain år 1800.

Drottning Nzinga, avbildad av litografen François Villain år 1800.

För några inlägg sen skrev jag att början på slutet för den centralafrikanska stormakten Kongoriket inträffade när den dåvarande kungen gick med på att låta Portugal få upprätta en permanent bosättning i ett av deras territorium. Kolonin som portugiserna etablerade fick namnet Angola och började snart göra anspråk på ännu större områden.

En av de regioner portugiserna ville ta över var ett litet kungadöme kallat Ndongo. Det var där en kvinna vid namn Ana Nzinga föddes år 1583. Hennes far härskade över Ndongo och det närliggande kungadömet Matamba, och lydde fram till portugisernas intervention under Kongoriket. Nzinga hade flera bröder och systrar, men hon var hennes fars favorit och som barn fick hon sitta med när han tog politiska beslut och planerade militära operationer.

När hennes far dog cirka 1610 tvingades hon i exil av hennes bror, som såg henne som en rival och som tog över tronen. Men i takt med att portugiserna gjorde anspråk på allt mer mark och krävde en allt större leverans av slavar blev det uppenbart att han var oförmögen att hantera kungakronan. Efter en misslyckad revolt mot portugiserna kallade han tillbaka sin syster för att hjälpa till med fredsförhandlingarna.

Nzingas möte med den portugisiske guvernören, illustrerat av den italienska missionären Giovanni Cavazzi da Montecuccolo (1621-1678).

Nzingas möte med den portugisiske guvernören, illustrerat av den italienska missionären Giovanni Cavazzi da Montecuccolo (1621-1678).

Mötet tog plats år 1622 och det sägs att den portugisiske guvernören häpnades över Nzingas självförtroende och list. Enligt en känd skröna ska guvernören, i ett maktspel, ha suttit på den enda stolen i förhandlingsrummet. Nzinga ska då ha tillkallat en av sina betjänter som ställde sig på alla fyra och lät henne använda hans rygg som stol.

Staty av drottning Nzinga i Luanda, Angola.

Staty av drottning Nzinga i Luanda, Angola.

Många historiker anser att hon ”vann” förhandlingarna och hon tog kort därefter makten i kungadömena Matamba och Ndongo. Trots det hedrade aldrig Portugal avtalet och fortsatte att plundra hennes riken. Som svar fortsatte Nzinga att leda ett rebelliskt guerillakrig mot portugiserna och det sägs att hon i 60-årsåldern fortfarande personligen ledde trupper in i strider. År 1663, runt 80 år gammal, dog hon och det var först efter det som Portugal kunde erövra hennes territorier och göra dem del av Angola.

I dagens Angola är hon en folkhjälte. En huvudgata är uppkallad efter henne och en staty har rests i huvudstaden Luanda.

Disclaimer: det här var ett av de svårare inläggen att skriva på grund av berättelsens alla politiska intriger, temporära allianser och familjedraman — värre än ett Game of Thrones-avsnitt. Så se det som en sammanfattning och läs någon av följande böcker om ni vill få en mer detaljerad bild: ”Encyclopedia of African History and Culture: From Conquest to Colonization (1500-1850)” av Willie F. Page (2001), ”African Women, Pan-Africanism and African Renaissance” av Sylvia Serbin & Ravaomalala Rasoanaivo-Randriamamonjy (2015) "Legitimacy and Political Power: Queen Njinga, 1624-1663" av John K. Thornton (1991).