Gustav Badin – en svart man bland 1700-talets svenska kungligheter

År 1757 mottog Lovisa Ulrika, Sveriges drottning, en annorlunda ”present”: en svart pojke känd som Couchi. Han skänktes av statsmannen Anders von Reiser, som i sin tur hade ”fått” pojken av en dansk sjökapten.

Couchi var troligtvis från den karibiska ön Saint Crox, en dåvarande dansk koloni, och kom till Europa ombord ett danskt handelsskepp. Han var sju eller tio år gammal (födelseåret varierar) när han gavs till den svenska drottningen, och extremt få detaljer finns om hans tidigare liv.

Inspirerad av den franske filosofen Jean-Jacques Rousseaus teorier lät den svenska drottningen Couchi få en fri uppfostran. Han fick lära sig om kristendomen och att läsa och skriva, men utöver det fick han leva utefter sitt eget omdöme.

Drottningens okonventionella uppfostringsmetoder gjorde att Couchi, i jämförelse med de jämnåriga kungabarnen, uppfattades som ohämmad och plump, något som den samtida överklassen både förfasades och roades av. Han sägs exempelvis ha kallat alla, inklusive kungligheterna, för ”du” istället för ”ni”.

Bild 2: Couchi/Gustav Badin på xylografi från 1877.

1768 döptes Couchi på Drottningholms slott och gavs det nya namnet Gustav Badin. Han växte upp till att bli en intelligent och omtyckt man och var under sitt yrkesliv tjänare åt drottning Lovisa Ulrika och senare prinsessan Sofia Albertina. Han medverkade även i flera pjäser och baletter.

Couchi/Gustav Badin gifte sig två gånger men fick aldrig några barn. Han dog 1822, 72 eller 75 år gammal, och sägs ligga begravd på Katarina kyrkogård i Stockholm, trots att hans grav inte har kunnat hittas.

Läs mer: ”Badin – ett experiment i fri uppfostran” av Populär Historia (1996), ”Född slav – död fri?” av Arvid Bergman (2018) och ”Skuggan av Badin: några dagboksanteckningar av Gustav III:s ’morian’” av Ola Larsmo (1996).