Haiti – den första svarta republiken, del 2

Slavar på ett karibiskt sockerrörsplantage.

Ekonomin i den franska kolonin Saint-Domingue byggde på slavarbete. Varje år importerades tusentals slavar från det afrikanska fastlandet, en siffra som ökade i takt med att plantagen bredde ut sig.

På ön odlades bland annat kaffe, tobak, indigo och, framförallt, socker. På 1760-talet kom 40 % av allt socker och 60 % av allt kaffe som konsumerades i Europa från Saint-Domingue och kolonin blev känd som ”Antillernas pärla”.

Redan år 1685 hade den franska kungen Ludvig XIV introducerat den så kallade ”Code Noir” i landets kolonier, ett slags regelverk som bland annat dikterade slavars skyldigheter och ”rättigheter”. Exempelvis skulle alla förslavade konvertera till katolicism, barnen mellan gifta slavar skulle också bli slavar och tillhöra kvinnans ägare, och alla slavar skulle ha rätt att få mat.

I regelverket stod också vilka typ av straff slavarna skulle få om de misskötte sig. En som rymt från plantagen och hållit sig borta i en månad skulle till exempel få sina öron avskurna och bli brännmärkt medan två månaders flykt resulterade i avhuggna hälsenor.

Överlag finns många vittnesmål om den brutala behandling slavarna på Saint-Domingue utsattes för. De kunde begravas levande, bindas fast på myrstackar och slängas i kärl med kokande sirap, allt för att skrämma dem till fortsatt arbete och på så sätt hålla den ekonomiska motorn igång.

1742 års edition av Code Noir, uppvisad på Musée d'histoire i Nantes.

Code Noir hade också regler för när slavar kunde frias. Vanligast var att ägare/kolonisatörer friade de barn de fått med en slavkvinna. Detta skapade en klass av mixade som fortfarande var diskriminerade men hade mängder av privilegier i jämförelse med slavarna. I vissa fall fick de utbildning och hade arvsrätt, i andra fall blev de själva slavägare, och på Saint-Domingue utvecklades en tydlig hierarki: vita i topp, mixade i mitten och svarta längst ned.

År 1789 levde 24 000 fria mixade och 500 000 slavar på ön, medan den vita befolkningen var på bara 32 000. Denna ojämna fördelning i kombination med den hänsynslösa behandlingen av slavarna skulle göra situationen ohållbar. En revolt var ofrånkomlig. Fortsättning i nästa inlägg.

Läs mer: ”Race and the Making of the Nation: Blacks in Modern France” av Tyler Stovall (2006), ”The ’Code Noir’” (1685) översatt av John Garrigus, ”Before Haiti: Race and Citizenship in Saint-Domingue” av John Garrigus (2002), ”Written in Blood: The Story of the Haitian People 1492-1995” av Nancy Gordon Heinl & Robert Debs Heinl, ”A Brief History of the Caribbean” av Jan Rogoziński (1999).