Hur Bibeln användes för att legitimera slaveriet, del 1

Mot slutet av det amerikanska slaveriet fungerade Bibelns berättelser om bland annat judarnas uttåg ur Egypten som inspiration för många slavar och abolitionister (exempelvis Nat Turner, Harriet Tubman och Frederick Douglass som jag tidigare skrivit om).

Men vid det här laget hade Bibeln under lång tid använts för precis motsatt anledning. Sydstaternas slavägare pekade ofta på en text ur det gamla testamentet. Den om Kain, äldste son till Adam och Eva, som mördade sin bror Abel. Som straff dömdes han av Gud till ett kringflackande liv och fick även ett tecken eller märke som skulle följa honom för evigt. Bibeln avslöjar inte vad tecknet är, men det har inte hindrat folk från att de senaste 2000 åren spekulera.

På 1700- och 1800-talet argumenterade exempelvis slavägare och pro-slaveriintellektuella för att detta tecken, kallat ”Kains märke”, var den svarta hudfärgen. De afrikaner som jobbade ihjäl sig på fälten måste alltså ha varit ättlingar till den fördömde Kain, och deras status som slavar endast en konsekvens av deras anfaders förkastliga agerande.

Brigham Young, Mormonkyrkans andre president. .

Enligt många historier var den här åsikten utbredd och användes flitigt för att legitimera slaveriet. Så sent som 1852 höll Brigham Young, president av Mormonkyrkan och en av grundarna av staden Salt Lake City, en predikan där han argumenterade för varför svarta inte hade någon plats i varken kyrkan eller staten. Ett utdrag:

”What is that mark? You will see it on the countenance of every African you ever did see upon the face of the earth or ever will see”…”Not one of the children of old Cain have one particle of right to bear rule in government affairs from first to last; they have no business there. This privilege was taken from them by their own transgressions.”

Men Kains märke var inte den enda berättelsen som användes för att legitimera slaveriet. Det fanns en annan som var ännu mer populär. Mer om den i nästa inlägg.

Läs mer: ”The Complete Discourses of Brigham Young” av Richard S. Van Wagoner (2009) och ”The Curse of Ham: Race and Slavery in Early Judaism, Christianity, and Islam” av David M. Goldberg (2003).