Mansa Musa & det väldiga Maliriket, del 1

När Ghana/Wagadu löstes upp (se föregående inlägg) började en rad mindre nationer tävla om att fylla tomrummet det storslagna riket hade lämnat efter sig. Ett av dem var ett litet kungadöme som hette Sosso, som tidigare hade kontrollerats av Ghana/Wagadu, men som från år 1140 snabbt började expandera och lägga under sig territorierna deras tidigare regenter hade styrt.

Sossoriket visade sig vara brutala härskare: det sägs att de gjorde räder för att kidnappa kvinnor från omgivningens stammar och tvingade sina undersåtar att betala skyhöga skatter. På 1230-talet styrdes Sosso av Sumanguru Kante, som enligt den muntliga mytbildningen beskrivs som en tyrannisk ledare med magiska krafter.

Men Kangaba, en liten nation längre söderut, skulle snart utmana Sossorikets dominans. Sundiata Keita, en Kangabaprins från folkgruppen mandinka, lyckades ena en samling mindre kungadömen och ledde en revolt som år 1235 kulminerade i The Battle of Kirina där den brutale Sossoledaren Sumanguru Kante besegrades.

Sundiata Keita erövrade sedan resten av Sossostäderna och enade de tolv kringliggande smånationerna under sig. Han var bara 18 år när han kröntes som första mansa (typ, kung) över det nya Maliriket, som skulle komma att bli ett av den afrikanska historiens största imperier.

Den väldiga moskén i Djenne, Mali: världens största lerbyggnad.

Keitas liv har blivit legend i Malis nationalepos ”The Epic of Sundiata”, och än idag kan västafrikaner med efternamnet Keita härleda sitt släktskap till dynastin som han grundande. Men för resten av världen skulle en av Sundiata Keitas efterträdare bli ännu mer omtalad. Mer om det i nästa inlägg.

Läs mer: ”In Search of Sunjata: The Mande Oral Epic as History, Literature and Performance” av Ralph Austen (1999), ”Peoples and Empires of West Africa; West Africa in History, 1000-1800” av George Stride & Carolina Ifeka (1971) samt ”Sundiata: An Epic of Old Mali” av Djibril Tamsir Niane (2007).