Thomas Sankara & revolutionen, del 4
Eftermiddag den 15 oktober 1987 rörde sig ovanligt många soldater i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou. De intog nyckelpositioner samtidigt som telenätet upphörde att fungera.
Thomas Sankara befann sig i ett möte med en liten grupp rådgivare när kulor började smattra utanför. Alla i rummet kastade sig mot golvet, innan Sankara reste sig upp och försäkrade de andra om att han var måltavlan. Han gick ut ur rummet med armarna höjda över huvudet. Ytterligare skottlossning hördes innan hans livlösa kropp föll ihop. Förövarna stormade sedan in i rummet och avrättade tolv av de närvarande. En av mötesdeltagarna skottskadades men överlevde.
Angriparna hade mobiliserats av Gilbert Diendéré, kaptenen som kritiserats av Sankara för sina otrohetsaffärer. Alla lydde under Blaise Compaoré, Sankaras långvariga kollega och nära vän. Det var även Compaoré som tog över makten i Burkina Faso.
Under natten lastades kropparna ombord en lastbil och kördes till en begravningsplats där de dumpades i hastigt grävda gravar. Sankara var bara 37 år gammal, revolutionen hade nyligen firat sin fyraårsdag.
Sankaras död chockade landets invånare. Burkina Faso må ha vant sig vid statskupper men det här var första gången en president mördats. Compaoré förnekade dock inblandning. Han påstod att hans trupper fått reda på en komplott som Sankara planerade och på eget bevåg begav sig till presidenten för att arrestera honom. När soldaterna försökte gripa Sankara ska han ha svarat med att öppna eld och de tvingades därför skjuta ihjäl honom i självförsvar. Compaorés version av händelseförloppet förkastades omedelbart av alla förutom hans mest trogna lojalister.
Frankrikes roll i mordet på Sankara har varit omdebatterad. Vissa har sett det som ett franskt beställningsmord medan andra har uppfattat det som crescendot av en intern konflikt. En tredje grupp argumenterar för ett mellanting: att Frankrike inte deltog militärt, men att landet hade en roll i att skapa förutsättningarna för kuppen, genom ekonomisk press, medial smutskastning och att så osämja inom Sankaras parti.
Flera försök har gjorts för att få Frankrike att offentliggöra hemlighetsstämplade dokument som en gång för alla kan avslöja landets eventuella ansvar. Hittills utan resultat. Sista delen i nästa inlägg.
Läs mer:"Africa's 'upright people': Still has no clear answers" av The New York Times (9 januari, 1985, hämtad 6 maj, 2021), "A friendship dies in a bloody coup" av The New York Times (26 oktober, 1987, hämtad 6 maj, 2021), "Young Voice in Africa: Sports and Clean Living" av The New York Times (23 augusti, 1987, hämtad 4 maj, 2021), "Sankara: daring to invent Africa's future" av The Guardian (15 oktober, 2008, hämtad 30 april, 2021), "Burkina Faso's revolutionary hero Thomas Sankara to be exhumed" av The Guardian (6 mars, 2015, hämtad 30 april, 2021), "Burkina Faso 'wants France to release Sankara archives'" av BBC (13 oktober 2016, hämtad 7 maj 2021), "A Certain Amount of Madness: The Life, Politics and Legacies of Thomas Sankara" av Amber Murrey (2018), "Thomas Sankara: A Revolutionary in Cold War Africa" av Brian J. Peterson (2021).