Första Kongokriget, del 1
Rwandiska hutuflyktingar evakueras med tåg från flyktinglägret Biaro söder om Kisangani (östra Zaire/Demokratiska republiken Kongo) i maj 1997. Foto av John Moore.
Alliance of Democratic Forces for the Liberation of Congo (ADFLC) överrumplade Zaires dåligt betalda, illa disciplinerade och omotiverade försvarsstyrkor. De Rwanda/Uganda-sponsrade rebellerna tog över byar och städer medan Zaires ledare Mobutu isolerade sig långt bort från kriget i Gbadolites lyxiga palatsområde.
Karta som visar ADFLC:s avancemang under kriget.
Striderna präglades av oförätter och båda parter begick övergrepp. Plundring och våldtäkter var vanligt förekommande. ADFLC:s framfart kantades av massakrer på civila och rekryterandet av barnsoldater, så kallade ”kadagos” (swahili för ”de små”). Hundratusentals civila, många av dem hutuflyktingar från Rwanda, dödades.
Kriget kallas ibland ”Afrikas första världskrig” på grund av den stora mängden inblandade parter. Förutom att stöttas av Rwanda/Uganda fick de olika rebellgrupperna i ADFLC hjälp av bland annat Burundi, Eritrea och Angola. Mobutu stöttades av bland annat Sudan, Tchad, Kina och Israel. Han förstärkte sina svaga trupper med serbiska legosoldater från Bosnienkriget samt vita sydafrikanska legoknektar.
Sydafrikas Nelson Mandela håller i de misslyckade fredssamtalen mellan Mobutu och Kabiala ombord ett fartyg i staden Pointe-Noires hamn den 4 maj 1997.
Det pågick samtidigt en dragkamp om centralafrikanskt inflytande mellan USA/Storbritannien som stöttade engelskspråkiga Rwanda/Uganda samt Frankrike som stöttade fransktalande Mobutu.
Åtta månader efter revolten först inleddes erövrades huvudstaden Kabila. Mobutu flydde och gick i exil i Marocko där han fyra månader senare avled i cancer.
Laurent-Désiré Kabila svärs in som president den 29 maj 1997. Foto av Pascal Guyot.
Den 17 maj utropade sig Laurent-Désiré Kabila, motståndsrörelsens frontfigur, till ny president av Zaire. Hans första beslut var att döpa om Zaire till Demokratiska republiken Kongo, namnet nationen hade innan Mobutu tog över.
Kabila hyllades som en hjälte, mannen som skulle bringa förändring till Centralafrika efter mer är tre decennier av Mobutus plundring. Men freden skulle vara i bara ett drygt år.
(Fortsättning i nästa inlägg)
Läs mer: ”Anatomy of an Autocracy: Mobutu’s 32-Year Reign” av Howard W. French in New York Times (17 May 1997), Kabila sworn in as president of Congo" av CNN (29 maj, 1997), ”When Victims Become Killers: Colonialism, Nativism, and the Genocide in Rwanda” av Mahmood Mamdani (2001), ”The Congo: From Leopold to Kabila: A People’s History” av Georges Nzongola-Ntalaja (2002), ”The State of Africa: A History of the Continent Since Independence” av Martin Meredith (2005), ”The Congo Wars: Conflict, Myth and Reality” av Thomas Turner (2007), ”Congo: The Epic History of a People av David Van Reybrouck” (2010), "A second Rwanda genocide is revealed in Congo" av Michelle Faul för The Associated Press (10 oktober, 2010).