Första Kongokriget, del 2

Laurent-Désiré Kabila var frontfigur för motståndsrörelsen som våren 1997 tvingade bort despoten Mobutu ur Demokratiska republiken Kongo. Men alla förhoppningar om att Kabila skulle föra landet i en positiv riktning krossades omedelbart.

Det blev snabbt uppenbart att Kabila saknade politisk vision. Efter en misslyckad karriär som rebelledare på 60-talet hade han försörjt sig som smugglare och bordellägare. En stor anledning till att han ens valdes som ledare för rörelsen var hans språkkunskaper: han pratade engelska, franska, kiluba och swahili.

Laurent-Désiré Kabila, presidenten av Demokratiska republiken Kongo.

Kongoleser hade i mer än 30 år levt under Mobutus regim och törstade efter demokrati. Men som president var Kabila ointresserad att dela med sig av makten.

Han förbjöd andra politiska partier, vände ryggen åt civilsamhället, fängslade journalister och rivaler, omringade sig med gamla vänner, öste regeringsposter över familjemedlemmar och använde barnsoldater för att ”hålla ordning” i städerna. Uttrycket ”mobutism utan Mobutu” tog rot.

Under Kabilas ledning fortsatte korruptionen. Redan innan han tagit över, men när det var uppenbart att han skulle vinna, slöt han exempelvis avtal med American Mineral Fields värt 1 miljard dollar.

Avtalet hjälpte till att finansiera Kabilas framfart och fortsatta styre, och i utbyte fick gruvföretaget rätt att utvinna Kongos enorma kobolt-, koppar- och zinktillgångar.

Ugandas president Yoweri Museveni och Rwandas president Paul Kagame.

Sommaren 1997 gick det upp för alla vilken stor roll Rwanda/Uganda haft i störtandet av Mobutu. Den kongolesiska befolkningen började reta sig allt mer på de utländska trupperna som fortvarande var stationerade i landet, och som också plundrade östra Kongo på naturtillgångar.

I ett försök att visa att det var han som bestämde började Kabila därför distansera sig från sina utländska allierade. Han ville inte bli sedd som den marionett han var. Dessutom svek han löftet till Rwanda att stoppa hutuextremisterna som gömde sig i Kongo och utförde attackera mot tutsier i regionen.

När han i juli 1998 tvingade de utländska trupperna att lämna landet tröttnade Kabilas sponsorer. Ett drygt år efter att Rwanda/Uganda fört honom till makten planerade länderna nu för hans undergång. Ett nytt, ännu värre, krig stundade.

(Fortsättning i nästa inlägg.)

Läs mer: "U.S. Firms Stake Claims In Zaire's War" av Cindy Shiner i The Washington Post (17 april, 1997), ”When Victims Become Killers: Colonialism, Nativism, and the Genocide in Rwanda” av Mahmood Mamdani (2001), ”The Congo: From Leopold to Kabila: A People’s History” av Georges Nzongola-Ntalaja (2002), ”The History of Congo” av Ch. Didier Gondola (2002),”The State of Africa: A History of the Continent Since Independence” av Martin Meredith (2005), ”The Congo Wars: Conflict, Myth and Reality” av Thomas Turner (2007), ”Congo: The Epic History of a People av David Van Reybrouck” (2010), "A second Rwanda genocide is revealed in Congo" av Michelle Faul för The Associated Press (10 oktober, 2010).