Funmilayo Ransome-Kuti & Fela Kuti: nigeriansk feminism & protestmusik, del 2

Funmilayo Ransome-Kuti.

Funmilayo Ransome-Kutis resor till östblocket i början på femtiotalet (se förra inlägget) gjorde att hon skaffade sig fiender i väst och hemma i det vi nu känner till som Nigeria. Hon nekades inresetillstånd till USA och 1956 vägrade den koloniala administrationen i Nigeria att förnya hennes pass, med hänvisning till att de var oroliga för att hon influerade unga kvinnor med kommunistiska ideal.

I motvind fortsatte Ransome-Kuti kämpa mot det koloniala styret och för kvinnors rättigheter. Under många år var hon ledamot i kommunfullmäktige i hennes hemort Abeokuta och ingick i den delegation som förhandlade fram Nigerias självständighet från Storbritannien 1960.

På sextio- och sjuttiotalet minskade Ransome-Kutis roll i den nigerianska politiken, även om hennes namn fortfarande vägde tungt på den internationella scenen. Hon mottog exempelvis Lenins fredspris 1970.

Fela Kuti.

Hon hade även tre söner som alla tog plats i den politiska arenan. En av hennes söner var Fela Kuti, grundaren av afrobeat och en av Afrikas mest legendariska musiker. På sjuttiotalet var han en stor kritiker av den militärregim som tagit makten i landet några år efter självständigheten. 1976 släppte han det kritikerrosade albumet ”Zombie”, en skiva som jämförde den nigerianska militären med hjärntvättade själlösa orderföljare. Det var en skiva som skulle få ödesdigra konsekvenser för Ransome-Kuti-familjen.

Fortsättning i nästa inlägg.

Läs mer: "Taxation, Women, and the Colonial State: Egba Women's Revolt" av Judith A. Byfield (2003) & "For Women and the Nation: Funmilayo Ransome-Kuti of Nigeria" av Cheryl Johnson-Odim och Emma Mba (1997).