Gambia & Senegal – en av världens underligaste gränsdragningar

Gambia är den minsta nationen på Afrikas fastland och är ungefär lika stort som Skåne. Förutom kustremsan är landet omringat av Senegal.

Från 1200-talet ingick Gambia och Senegal i Mali- och Songhairikena, två av Afrikas största imperium (se tidigare inlägg).

År 1455 genomförde portugiserna den första europeiska expeditionen av Gambiafloden, och inom några år hade de etablerat handelsförhållanden med några av de lokala kungadömena. Ekonomisk vinning låg bakom Europas intresse: portugiserna trodde att Gambiafloden gömde stora mängder guld, medan engelsmännen hade förhoppningar om att floden skulle leda dem ända till Timbuktu i Mali, som också ryktades gömma stora rikedomar.

Konkurrensen om floden blev blodig. På 1600-talet kämpade Portugal, England, Holland, Frankrike, Kurland (nuvarande Lettland) och de lokala kungarna om makten över den. Mot slutet av århundradet återstod England och Frankrike som de dominerande krafterna.

Den transatlantiska slavhandeln inleddes på 1500-talet och från Gambias stränder skeppades västafrikaner till Amerika ända fram till 1807.

Några år senare, 1816, hyrde britterna en liten ö i Gambiaflodens mynning av en gambisk kung som de döpte till St. Mary’s Island. Där byggde de staden Bathurst, idag mer känt som Banjul. Under resten av 1800-talet köpte britterna fler områden runt floden. Ofta ingicks avtalen på tveksamma grunder, då de lokala kungarna fruktade att britterna helt enkelt skulle ta områdena med våld.

Samtidigt hade Frankrike kopplat ett starkare grepp om nuvarande Senegal. 1889 kom Frankrike och England överens om var de nya formella landgränserna skulle dras. Britterna fick Gambiafloden plus någon mil på vardera sida om den, fransmännen fick resten.

De nya gränserna drogs utan hänsyn till de lokala folkgrupper som bodde i området — vissa parades ihop, andra skildes åt. När de båda länderna vann sin självständighet (1960 & 1965) behölls de koloniala landgränserna: trots att många av folkgrupperna återfanns i båda länderna hade åren av kolonialt styre utvecklat två skilda identiteter.

Läs mer: ”The Scramble for Africa” av M.E. Chamberlaine (1974), ”Annual Report on the Social and Economic Progress of the People of The Gambia” av Bathurst Stationery Office (1938) och ”Historical Dictionary of The Gambia” av Arnold Hughes & David Perfect (2008).