Sara-Kaba & 1932 års människoutställning på Djurgården
1932, ungefär ett år efter att en grupp senegaleser ”visats upp” på Djurgården i Stockholm hölls en ny människoutställning. Denna gång med en samling människor som sas komma ifrån Kyabé i nuvarande Tchad och tillhöra en stam vid namn Sara-Kaba.
Utmärkande var att kvinnorna använde träplattor för att tänja ut sina läppar. Det kan räknas som en slags piercing och är en tradition som återfinns bland vissa grupper i Afrika och Sydamerika.
Piercingarna gjorde att de kom att kallas ”läppn******a”, både i folkmun och i tidningarna. De marknadsfördes som en särskilt outvecklad stam – ett exempel på ”en ren, primitiv n***rkultur” – och påstods ha ”upptäckts” bara två decennier tidigare. Precis som senegaleserna året innan visades de upp på Dansut på Djurgården. Nätterna tillbringade de på ett lastfartyg i närheten. Förutom Sara-Kaba-stammen visades en grupp kortväxta upp som i pressen omskrevs som ”afrikanska dvärgar”.
Ur DN, den 24 maj 1932.
Sara-Kaba skapade stor uppståndelse i Sverige och tidningarna beskrev tillställningen som en ”n***rinvasion”. Artiklarna avslöjar viss fascination men framförallt en avsmak för afrikanerna.
Exempelvis kallade Trelleborgstidningen Sara-Kaba för ”avskyvärt vanställda svartingar” och ville se ett ”importförbud av vilda djur” som inkluderade ”färgade folkslag”.
Och som svar på att kolonialmakten Frankrike var i färd att förbjuda den sortens piercingar Sara-Kaba-gruppen gjorde skrev DN: ”Det är alltså hopp om att man för framtiden slipper se åtminstone detta slags n***r i Stockholm”.
Ur Aftonbladet, den 26 juli 1932.
I en Aftonbladet-artikel om ett par tyska paddlare som råkat gå i land mitt i Sara-Kaba-utställningen och blivit rädda skrev tidningen att ”läppn***rkolonien” börjat se ”ynklig och förkyld” ut. Detta trots ”halmhyddorna” och ”de palmer som de snälla arrangörerna utplanterat här och var på området för att n******a skola trivas riktigt bra”.
Enligt en notis från samma tidning daterad till den 22 juli 1932 ”uppträdde” Sara-Kaba månaden ut innan de skulle återvända hem. Europaturnén varade i två år.
Läs mer: ”Lilliputtar, strippor och exotiska stammar – En studie över mänskliga attraktioner på tivoli Gröna Lund under 1900-talet” av Bodil Hasselgren vid Uppsala universitet (2015), ”Folkets Gröna lund – på Kungl. Djurgården” av Andreas Theve, Mats Wickman & Ove Hahn (2003), Aftonbladet (11 maj, 14 maj & 22 juli 1932), Falu Länstidning (17 juli 1932), Svenska Dagbladet (5 maj & 11 maj 1932), Dagens Nyheter (14 maj, 22 maj & 24 maj 1932).